Min vän
Imorgon bär det av mot Götet för att träffa min bästa och äldsta - ja inte "äldsta" som i gammal då, utan den som känt mig längst - vän. Hon fyller förresten år i dagarna, och det ska firas förstås!
Jag tänkte på det häromdagen på hur det kom sig att vi träffades egentligen och blev så tajta som vi är. Vi har "alltid" känt varandra - gått i samma kyrka, sjungit i samma kör, haft scouterna ihop... Men vår vänskap började med att vi blivit så stora att man själv fick ta bussen in till stan och gå och hänga där en lördag, shoppa lite krimskrams, äta på Donken, kanske ta en glass. En dag frågade jag Min vän om hon ville följa med - det ville hon. Sedan dess har en vänskap vuxit fram - vi har delat gott och ont, skrattat och gråtit... Fast mest skrattat, för Min vän är känd i våra kretsar för att aldrig ha långt till ett bubblande skratt!
När jag var liten så sjöng vi en sång i skolan. Jag vet inte vem som gjort den, men den stämmer så bra in.
Den här är till dig, Min vän:
"Min vän är någon man kan lita,
min vän gör mig trygg.
Min vän är någon som alltid finns,
min vän är alltid kvar.
Min vän, min vän, min vän
är det bästa man kan ha.
Min vän är någon som jag älskar så,
min vän gör mig glad.
Min vän är någon som jag tänker på
- varje dag!
Min vän, min vän, min vän
är det bästa man kan ha.
Du och jag kan nå allt tillsammans,
du och jag kan förstå varann'!
Min vän, min vän, min vän är det bästa...
Min vän, min vän, min vän är det bästa...
Min vän, min vän, min vän
är det bästa man kan ha!"
/K
